Gården Oppigårds har varit i vår släkts ägo sedan 1700-talet. Idéerna om ett bryggeri började odlas någon gång under 1990-talet, när jag kokade min första vört i familjens konserveringskastrull.
När flyttlasset gick tillbaka till Dalarna 1994, efter sju år i Uppsala och Stockholm, fortsatte försöken med hembryggning i gårdens smedja. Morfar placerade smedjan ute i hästhagen på 1920-talet, på betryggande avstånd fån gården för att inte riskera att en eventuell brand skulle sprida sig vidare. Här skulle mina hembryggarambitioner förverkligas. Men provbryggningarna blev med tiden bara större och större och smedjan för liten.
Drömmen om ett bryggeri var för stark och 1997 började vi gräva en grop i backen för den första bryggeribyggnaden. Sedan dröjde det till nyårsafton 2003 innan den första bryggningen påbörjades. Smedjan tjänstgjorde som brygghus fram till våren 2012, då vårt andra brygghus stod färdigt. Under 2004, bryggeriets första år, tillverkade vi 8000 liter. Idag gör vi ofta den mängden per bryggning.
När du dricker en Oppigårds kan du vara säker på att den är brygd och buteljerad i bryggeriet i Ingvallsbenning. Ingen annanstans!
Björn Falkeström
På varje bondgård fanns det förr i tiden ett brygghus. Någon ölbryggning på gården när jag växte upp var det dock aldrig tal om. I brygghuset som vi kallade för steset, kokade vi istället kräftor i pannmuren. När sedan tankarna om ett bryggeri tog form fanns det därför ingen nedärvd bryggerihistoria att luta sig mot, så som man kunde läsa om på många kända bryggeriers öletiketter. Därför är vår devis – Början på en tradition.
Grundare