
På bytessamhällets tid bryggde man öl därför att det fanns ett behov av öl i det lokala samhället. Kan man tro i alla fall. När jag bryggde öl på 1980-talet fanns det inget behov av ett lokalt bryggeri. Ingen gick törstig för att det inte fanns ett bryggeri i byn. Alla kunde dricka statlig öl.
Fram hade det också växt ett större privat alternativ. Så varför skulle det behövas ett bryggeri till? Inte konstigt att en inte ovanlig kommentar blev att ”det där går aldrig” när jag började snickra ute i hästhagen.
Det där går aldrig
Nej, anledningen var att jag var nyfiken på hur man skulle kunna göra öl eftersom jag redan var intresserad av alkohol. Det var ett intresse. Sedan unga år fanns även ett starkt tekniskt intresse. Allt från mopedmotorer till kretskort.
Med dessa intressen som bas att stå på utvecklades företaget med ölstilar som jag tyckte om och med tekniska lösningar för att göra bättre öl. Och på den vägen vandrar vi fortfarande.

Oppigårds är namnet på gården där jag växte upp. Gården har ägts inom samma släkt sedan åtminstone tidigt 1700-tal. Min morfars far köpte gården av en moster för mer än 100 år sedan. Han kom från en större gård som hette Karls. En del av den gården blev senare byns fotbollsplan. Eftersom ungdomarna inte längre spelar fotboll fick vi möjlighet att köpa fotbollsplanen 2013 och där anlägga vårt nya bryggeri som vi kallar för Grim, efter det forna fotbollslaget med samma namn.